Vad är Vätternrundan i jämförelse med världens tuffaste och längsta ultralopp på skidor?

Det vill jag ha svar på. Nu när jag har jag kört mer än totalt 10 Vasalopp (inkluderat Öppet Spår) känner jag mig både mentalt och fysiskt redo att utmana min skidåkning till en helt ny nivå. Det handlar om det arktiska ultraloppet på skidor; Nordenskiöldsloppet på 220 km. Frågan är om jag är redo för den här tuffa utmaningen?

Min största drivkraft till loppet är min nyfikenhet och viljan att utforska livet. Det handlar även om en enorm tacksamhet till min egen kropp som har kraft att ta mig ut på äventyr. Framförallt är det min skidglädje som driver mig till att ställa mig på startlinjen till världens längsta och tuffaste skidlopp lördagen den 24 mars klockan 06.00. Starten går från Purkijaur, 15 km nordost om Jokmokk. Loppet går norr om polcirkeln via Purkijaur – Granudden – ÅrreNjarka – Granudden – Jokmokk. Loppet följer samma bana mot ÅrreNjarka och tillbaka mot Jokmokk.

Förberedelser inför ett långlopp

En viktig förberedelse för mig var att cykla Vätternrundan med Team Kungälv där vi delvis körde under de mörka timmarna på dygnet. Det handlar om att uppleva ett långlopp, att träna och förstå hur kroppen svarar efter flera timmars fysiskt arbete under natten, utan sömn och oregelbundet intag av mat. Det var även viktigt för mig att pröva min utrustning i praktiken som tex en pannlampa innan ett lopp. Jag hade köpt en kostsam pannlampa till Vätternrundan och lyckades med att ignorera bruksanvisningen innan loppet. Det resulterade med att batteriet helt plötsligt upphörde att fungera mitt i natten. Tur för mig att cykelkompisen hade en extra lampa till mig! Det vill jag inte uppleva när jag är ensam i skidspåret, mitt i natten.

Under våren och sommaren har det varit mycket cykelträning samt även några träningspass med rullskidor. Under hösten har det varit fokus på kondition, styrka och bålträning inomhus på gymmet. Nu när vintern är här är det grenspecifik träning som gäller, dvs skidor. Här har jag prioriterat att köra flera träningspass under kvällstid för att få uppleva skidåkning med pannlampa i skogen. Jag körde Öppet Spår som var ett mycket kallt och utmanande träningspass med fokus på långloppskänsla. Under mars månad kommer jag att fortsätta med att enbart fokusera på långpass med skidor.

Målet är upplevelsen

Enligt världens tuffaste kalkylator (redbullnordenskioldsloppet.se) har jag uppskattat vad som skulle krävas för en specifik tid och placering utifrån mitt senaste skidresultat, dvs Öppet Spår (2018) där jag körde på 8 timmar och 39 minuter. Den beräkningen talar om att det eventuellt kommer att ta mig 24 timmar och 26 minuter att köra Nordenskiöldsloppet. Beräkningen visar även att 98% av övriga deltagare i loppet kommer troligtvis att gå i mål före mig. En rimlig nivå för mig är att det snarare kommer att ta ca 28 – 29 timmar att ta mig runt banan från start till mål. Jag kommer att stanna och pausa på de olika stationerna dels för att äta varm mat, men även för att byta till torra kläder inför nattens skidåkning. För mig kommer det att bli viktigt att hålla koll på tiden så att jag håller mig inom den maximalt tillåtna tidsgränsen på 30 timmar.

Mitt mål handlar inte om placering eller tid. Det handlar om den totala upplevelsen och känslan av att åka skidor i den snötäckta lappländska naturen, att få ta del av en orörd natur med alla mina sinnen och förhoppningsvis kanske möta en ren längs spåret. Det kommer att vara jag och mina skidor tillsammans med skogen, pannlampan och snön.

/Karin McKee